lördag 25 september 2010

Ännu en resning

Febrig och pömsig och med betydande offensiva stridigheter i hjärnkontoret ska jag ändå orka plita ned några rader.

Vi har just avslutat ännu en valrörelse. Precis som vanligt har de stora frågorna - rättssäkerhet, personlig integritet, statens makt kontra individens - inte ägnats något intresse. Det har varit de vanliga plånboks- och förtroendefrågorna som debatterats. Svenska valrörelser är därmed mer värderingsfria än på länge, med en borgerlig ledare som inte tycker någonting och en socialdemokratisk som försöker låtsas att det fortfarande är "samma gamla höger" de slåss mot.

Bara dagar efter valet fortsätter rättsskandalen till Sture Bergwall/Thomas Quick att rullas upp. Bergwall har nu beviljats resning i ännu ett fall - det påstådda mordet på Therese Johannesen. Hon är nämligen inte återfunnen varför det svårligen kan fastslås att hon verkligen är mördad, än mindre vem som är gärningsmannen. Ett erkännande från Quick räckte.

Det är lätt att dra en parallell till fallet Linda Chen. Hon som mördades av Mats Alm men där bevisen inte räckte. Där fanns både kropp och motiv och en mängd omständigheter som talade för att den misstänkte ljög. Detta kryddat med en fullständigt galen kidnappningshistoria som bara ytterligare stärkte åklagarens linje. Men Alm friades av tingsrätten eftersom bevisen inte räckte för att styrka mord, endast brott mot griftefriden (vilket i praktiken betyder att han inte dödade sin fästmö utan bara flyttade hennes kropp lite grand...). Mot Thomas Quick fanns ingenting. Ingen kropp. Inget motiv. Inga vittnesuppgifter. Han fälldes enbart på sitt erkännande.

Det är visserligen en pågående process vilket rimligen förklarar varför politiker håller en så låg profil. Det säger emellertid även något annat. Rättssäkerhetsfrågor är inte viktiga i Sverige. Väljarna bryr sig inte. De etablerade politiska partierna gör tvärtom sitt bästa för att rucka rättsstaten i kanten. Det vi ser rullas upp är sannolikt den värsta rättsskandalen i det demokratiska Sveriges historia. Men vem bryr sig?

Tidigare bloggposter i ämnet Quick och falska erkännanden:
Skandalen är redan ett faktum
Rättvisa!
Den krackelerande rättssäkerheten
Skandalen runt Quick bara växer
De skapade ett monster
När oskyldiga erkänner

5 kommentarer:

Per Hagwall sa...

Christer van der Kwast bryr sig, och han är upprörd.
Det kan man förstå, det var Quick som han byggde hela sin karriär på. Syns att inte van der Kwast plockades ner från sin piedestal innan han hann demolera vidareutbildningssystemet för Sveriges läkare med sin paranoida syn på "mutor". Men bättre sent än aldrig.

Hans Li Engnell sa...

Hela sin karriär är förstås en överdrift eftersom han redan var riksåklagare när Quick-fallen aktualiserades. Men att han har ytterst svårt att erkänna misstag är ju ställt utom allt tvivel, för att använda juristspråk. :-)

Per Hagwall sa...

Länsåklagare var det väl? Riksåklagare har han aldrig varit. Och Quickfallen är ju ungefär de enda fall han vunit, i någon funktion.

Hans Li Engnell sa...

Överåklagare menar jag förstås. Inte riksåklagare. Och när det gäller många mutfall verkar ett åtal från van der Kwast ha varit rätt betryggande nyheter för de tilltalade...

Anonym sa...

Alla tjänar på om debatten lägger sig (Ironi).