Moderaterna vill skapa en grön stadsdel, Norra Djurgårdsstaden, som ett slags grönt föredöme för Sverige och världen.
Det handlar om att marknadsföra Stockholm mot omvärlden som miljöstaden nummer ett. Tidigare har Hammarby sjöstad stått som skyltfönster och besökts av mängder av turister och politiker från världens alla hörn. I Kina byggs nu städer inspirerade av Hammarby sjöstads miljöprofil. Gissa om de kinesiska makthavarna kommer att visa ännu större intresse för Norra Djurgårdsstaden. Här kliver nämligen den nya gröna ingenjörskonsten rakt in i våra vardagsliv och sätt att leva. Den politiska kontrollen över vardagslivet realiseras som en del av klimatarbetet.
I Norra Djurgårdsstaden ställs helt nya krav. Du ska sopsortera, ingå i en bilpool, handla och äta rätt (hur fan ska de kolla det? Rapporterar kylskåpet till en dator som sammanställer dess innehåll?), åka kollektivt och umgås med grannarna. För det sistnämnda kravet ska upprättas samlingslokaler, där man får anta att det ska drickas potatisavkok i näverkåsor och inte något så skadligt som alkohol.
Glöm inte att detta inte kommer från ingenstans, det är ett led i politiken för att begränsa människans påverkan på naturen och är därmed en bricka i det klimatalarmistiska spelet. Apropå varningen om det ideologiska motståndet mot klimatalarmismen som gick ut i gårdagens Vetenskapens värld, kan det bli mer ideologiskt än så här? Det handlar i allra högsta grad om medborgarens rätt att få leva sitt eget liv efter eget huvud kontra makthavarnas rätt att få diktera villkoren för oss och rent av detaljstyra dem.
Jag har inget emot nya moderna bostadsområden som utnyttjar den senaste tekniken, är energisnåla och där det satsas på återvinning. Men detta projekt tar allting ett steg längre. Den politik som den borgerliga alliansen i Stockholm nu har klubbat handlar om att på detaljnivå bestämma hur människor ska vara, hur de ska leva sina liv, hur de ska bete sig i vardagen. Det är Socialstyrelsens "sex brödskivor om dagen" upphöjt in absurdum. Det är inte bara världsfrånvänt. Det är riktigt obehagligt.
2 kommentarer:
I mitten av 1980-talet blev jag aktiv i MUF. Världen var svart och vit. Det var lätt att se skillnaden mellan ont och gott. "Alla" i min kommun var sossar; jag var ensam i klassen om att vara moderat. Jag kände att det var ett val som passade mig, ty partiet representerade en stark frihetstanke där staten och myndigheterna skulle låta den enskilde individen få göra sina egna val och forma sin egen tillvaro.
Jag såg min förbindelse med (m) som ett livsprojekt, och hade till och med en ambition att bli förtroendevald för det partiet.
Jag är idag glad över att jag lade ner planerna på att bli riksdagsman för (m), ty jag skulle idag befinna mig i en oerhört prekär situation där partiet fjärmar sig de ideal som fick mig engagerad hos dem. Utvecklingen får mig faktiskt att börja fundera på om partimedlemmarna själva reflekterar över partiets omvandling till (s light)? Blir de inte illa till mods över vad som sker? Eller väljer de att hålla käft så länge som Reinfeldt lyckas hålla dem vid regeringsmakten?
Men du Hans. Det var inte socialstyrelsen som gjorde kampanjen om 6-8 brödskivor. Det var Skogaholms som citerade socialstyrelsens knastertorra utredning om rätt kost.
Man kan från ett liberalt perspektiv kritisera utredningen för slöseri med skattepengar, men inte den kampanj som alla minns.
Skicka en kommentar