lördag 14 september 2013

Tio år efter segern


Den 14 september 2003 sade svenska folket ifrån. 56 procent röstade nej till ett införande av euron i Sverige, och trots att Folkpartiet ansåg att frågan kunde vara mogen för en ny omröstning inom några år är den i dag helt borta från dagordningen. Stödet för euron ligger på runt 10 procent. Segern är i så måtto total.

Nej-sidan har den politiska och ekonomiska makten emot sig. Göran Persson (som dock velade fram och tillbaka), Bo Lundgren, Lars Leijonborg och Alf Svensson kampanjade alla för ett ja. Svenskt Näringsliv pumpade in enorma summor i kampanjen. När valkampen startade var utgången på intet vis given.

Men nej-sidan hade de sakliga argument som bet på flertalet av väljarna. Ja-sidan lyckades aldrig förklara en så enkel men berättigad fråga som hur samma ränta i alla euroländer skulle kunna fungera i praktiken. Jag tror dock även att känslan att ett ja skulle innebära att än mer makt överlämnades från Sverige till EU spelade roll för hur många röstade.

Efteråt delades det politiska Sverige upp i glada vinnare och bittra förlorare. Responsen från vissa på den förlorande sidan var att det nu fick vara slut med folkomröstningarna. De gick ju inte som planerat. Den inställningen är i dag vanlig hos eurokrater som ser medborgare som ett störande moment. Det folkliga inflytandet stör EU-projektets utveckling.

I dag högtidlighölls denna stora demokratiska seger när OEIC samlade människor från olika politiska läger, över blockgränsen, för att minnas det arbete som lades ned för att vinna segern den där söndagen för tio år sedan.

Vi kan i dag glädjas åt att Sverige röstade nej den 14 september 2003. Det var ett otroligt viktigt beslut. Nu gäller det att få ett permanent undantag så att framtida politiker inte kan smyga in Sverige bakvägen.

Effekterna av europrojektet påverkar oss i allra högsta grad även om vi står utanför, och konsekvenserna av detta vettlösa prestigeprojekt är alldeles för stora och allvarliga för att det ska kännas bra att vara skadeglad en dag som denna. Ty det finns inget som tyder på att eurokrisen är på väg att ta slut, vad José Manuel Barroso än säger.

Många av argumenten för att införa euron i Sverige var emotionella - och direkt fula. Det hävdades bland annat att ett nej skulle öka främlingsfientligheten. Säg det till Grekland i dag.

Läs även:
Mattias Svensson

Det är roligare att säga ja.

1 kommentar:

Anonym sa...

Nej-sidan har alltid mindre budget i vilken fråga det än gäller.